Det har troligen inte undgått någon att det pratas om en frivillig nedskrivning av de grekiska skulderna med 50 procent. Men, hur fungerar egentligen denna nedskrivning i praktiken? Först måste vi reda ut hur en skuld fungerar. När en låntagare (i det här fallet Grekland) vill låna pengar ger de ut en så kallad obligation där de förbinder sig att någon gång i framtiden betala en viss summa (exempelvis 100 kr om ett år). Om jag inte skulle vilja ha någon ränta på mina pengar skulle jag vara villig att betala 100 kr för obligationen. Om jag skulle vara villig att betala 90 kr för den i dag skulle det motsvara en årsränta på ([100/90]-1) 11,1 procent. En del grekiska obligationer handlas i dag för 40 procent av värdet, vilket motsvarar en årsränta på ([100/40]-1) 150 procent. Räntan är hög eftersom det finns en oro att Grekland inte löser in sina obligationer och då blir obligationerna värdelösa. Förslaget är nu att de som har grekiska obligationer ska kunna byta in de grekiska obligationerna mot säkrare obligationer, fast till halva värdet (troligen obligationer som ges ut av europeiska centralbanken).
Men, om de grekiska obligationer i dag handlas för 40 procent av värdet så borde en inlösning till 50 procent av värdet ge en vinst på motsvarade 10 procentenheter? Ja, om du köpt en grekisk obligation till 40 procent av värdet så är du en vinnare. Men, en del banker i Europa sitter på stora innehav av grekiska obligationer som köptes innan krisen i Grekland uppdagades och dessa obligationer har använts som säkerhet för att låna pengar till banken. Att skriva ner obligationerna med 50 procent kan därför bli problematiskt för banker med stora innehav i grekiska obligationer. För att lindra effekten på bankerna kommer troligen en del pengar från den nystartade europeiska räddningsfonden (EFSF) att gå till utsatta fonder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar