Sänkt bolagsskatt och skatteneutralitet

Idag presenterade regeringen att de vill sänka bolagsskatten. Förutom att det är en glad nyhet för bolag med säte i Sverige, kan det få vidare konsekvenser på grund av skatteneutraliteten som vi har i Sverige.

Skatteneutralitet betyder att ett skattesystem är utformat så att de inte påverkar individers val. Ett exempel är arbete där vi för enkelhetens skull säger att en individ kan vara anställd eller ha enskild firma. Om individen är anställd så består skatten av löneskatt (kommunal, landssting, och vissa fall statlig skatt) och arbetsgivaravgift. Om individen istället har en enskild firma betalar hen egenavgifter. Skatteneutralitet innebär att löneskatten tillsammans med arbetsgivaravgiften är lika stor som egenavgifterna.

En individ kan även ha ett aktiebolag och om inte skattereglerna för utdelningar ändras blir det fördelaktigare (skattemässigt) för en individ att inneha ett aktiebolag än en enskild firma (eller att vara anställd). För att skatteneutraliteten fortfarande ska gälla måste därför skatterna i samband med anställning och andra bolagsformer sänkas. Exempelvis kan vi tänka oss att arbetsgivaravgiften och egenavgifterna sänks.

Thomas

Konkurrens mellan banker

Jag skrev precis ett mail till vår finansminister som handlade om svårigheter att byta bank:

Hej Anders!

Mitt namn är Thomas Eriksson och först vill jag säga att jag är helt för dina tankar om att sätta press på banker genom att ibland byta bank och spela ut dem mot varandra. Tyvärr skapar regelverk problem och jag ska här förklara alla problem jag hittills stött på. Jag hade från början SEB men förhandlade mig sedan till bättre villkor på Länsförsäkringar för att nu slutligen ha Handelsbanken. Vissa saker går snabbt vid bankbyte, exempelvis flytta lån och lönekonto, medan andra tar längre tid, exempelvis autogiro och tjänstepension. Vad gäller autogiro kan detta ta upp till två månader. Eftersom du inte får besked när autogiro flyttas, måste du dock vara likvid och ha kontanta medel på både din gamla och nya bank.

De verkliga problemen börjar med tjänstepension. Jag är för närvarande doktorand vid Lunds Universitet och får därför PA03. Sedan tidigare sommarjobb har jag även SAF-LO. När jag bytte till Länsförsäkringar visade det sig att SEB tillät flytt av framtida inbetalningar men inte innevarande medel till en annan bank. Sagt och gjort, framtida inbetalningar (PA03 och SAF-LO) styrdes till Länsförsäkringar medan min befintliga tjänstepension blev kvar på SEB. Vid flytten till Handelsbanken tillät Länsförsäkringar att både innevarande och framtida betalningar flyttas. Däremot har Länsförsäkringar långa ledtider. För det första tillåter bara Länsförsäkringar att du flyttar tidigast två år efter att du öppnat tjänstepension hos dem. För det andra utför Länsförsäkringar flytt i samband med årskiften. Med andra ord knyter Länsförsäkringar till sig nya kunder i upp till tre år.

Ett annat problem dök upp när det visade sig att Handelsbanken inte har SAF-LO. Jag arbetar som sagt numera statligt men eftersom jag en gång tjänat in tjänstepension via SAF-LO så måste framtida betalningar peka mot någon bank. Jag kom då på idén att jag skulle kunna flytta tillbaka framtida betalningar i SAF-LO till SEB så att jag på sikt kunde avveckla mina kontakter med Länsförsäkringar. SEB meddelade mig att det för närvarande inte gick att flytta framtida inbetalningar för SAF-LO till SEB. För närvarande sitter jag alltså på tre banker vilket gör min ekonomi svår att överblicka och planera.

För att summera: jag anser att banker ska spelas ut mot varandra men bankernas interna regler skapar inlåsningseffekter som hindrar flytt mellan banker. Jag tycker därför att det krävs politisk styrning som syftar till att underlätta för bankkunderna.

Hälsningar

Thomas

Vapenfabrik i Saudiarabien

I dag redovisade Sveriges Radio att Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) bedriver samarbete med Saudiarabien i byggnationen av en vapenfabrik. Detta har lett till debatt och miljöpartiet har valt att KU-anmäla försvarsministern Tolgfors. Det kan vara värt att nämna att samarbetet startade under en S-regering med miljöpartiet som stödparti.

Samarbetet förklaras bland annat med att den inhemska efterfrågan i Sverige av militärmateriell gått ner och för att behålla kompetensen har nu FOI fått vända sig utomlands. Som ett led att vidhålla den här kompetensen har vi tagit fram korvetter, radar I II och JAS-plan till ofantliga summor. Jag anser att Sverige måste släppa ambitionen att ha kompetens inom landett och istället inleda samarbete med våra nordiska grannar för att åtminstone behålla kompetensen i Norden. Det nya artillerisystemet är ett utmärkt exempel på detta.

/Thomas

Amorteringens natur

I dagens DN kan vi läsa om nya amorteringskrav på bostadslån. Det är inte konstigt att de som förlorar på amorteringar, bankerna, ställer sig negativa till amorteringskrav.

Det är tråkigt att amortera. Du får mindre att shoppa och det gör så mycket på vare sig lånet eller räntekostnaden. Med 1 miljon i lån och 5 procent  ränta blir räntekostnaden 2 917 kr (inkluderat ränteavdraget) per månad. Om du amorterar 1 000 kr blir den månatliga räntesänkningen mindre än tre kronor. Men för att verkligen förstå nyttan av amorteringen måste du tänka på längre sikt. I samband med DN-artikeln fanns en analys av Virve Hedenborg (tyvärr inte på nätet) där hon jämförde att amortera ett miljonlån på 30 år med att inte amortera. Vid amortering har du på 30 år betalat 500 000 kr i ränta medan den som inte amorterat har du 1 000 000 kr i ränta, under samma period.

Jag skrev tidigare att bankerna skulle vara stora förlorare på ökad amortering. Som bankkund har du ofta lån och sparande i samma bank. Detta är något något som bankerna tjänar på. Att både ha lån och sparande på banken betyder i realiteten att du lånar av dig själv. Denna typ av "själv-lån" kostar pengar då låneränta är högre än räntan på ditt sparkonto. Istället för att ha den rekommenderade bufferten (1-2 månadslöner) på ett sparkonto, amortera motsvarande summa. Om det kniper ekonomiskt är det bara att öka lånet.

Personligen tycker jag det är självklart att amortera men jag är inte säker på om lagstiftning är rätt väg. Det finns många frågetecken. För det första, vilken nivå är rimlig? Ska vi sätta ett visst antal år eller ska vi utgå från betalningsmöjligheten (tänk småbarnsår). För det andra, vad händer om du byter bank och skriver om lånet? Slutligen, ska det vara samma amorteringskrav för den som belånat sitt boende med 85 procent eller 5 procent? Alla dessa frågetecken talar mot ett amorteringskrav genom lagstiftning. Jag tror istället att mer information till låntagarna är bättre så att de verkligen förstår dynamiken med lån.

Thomas

Krogmoms - läpparnas bekännelse?

Syftet med att vid årsskiftet sänka krogmomsen från 25 procent till 12 procent var att minska ungdomsarbetslösheten (man ville göra det attraktivare att anställa okvalificerad personal). Krogmomssänkningen sågades av flera som bland annat menade att liknande reformer fått liten effekt i exempelvis Frankrike och Finland. Lägre krogmoms leder till fler arbeten om priserna på krogen sjunker och krögarna måste nyanställa om fler går på krogen (på grund av lägre priser). Men, hur har det gått med priserna?
SvD publicerade idag en artikel där de ringt runt till krögare (Stockholm) och då hade 23 av 30 sänkt priset. Sydsvenskan hade idag en liknande artikel där de tittat på krögares (Sydvästskåne) hemsidor  som visade att 4 av 20 (inklusive Max och McDonalds) sänkt priserna. Snabbmatsrestauraterna sticker ut då de står för den största sänkningen.
Urvalen är visserligen små och vi vet inte hur tidningarna valde ut restauranterna men, restauranter i Stockholm verkar sänkt priserna mer jämfört med restauranter i Sydvästskåne. Den konspiratoriska förklaringen är att krögarna i Stockholm sänkte priserna i samma stund som de pratade med SvD. Men, så kan det väl inte vara?

Vinstdrivande företag i det offentligas tjänst

Den senaste tiden har det varit en del diskussioner om vinstdrivande företag som exempelvis drivit äldrevård. Nu senast har Sven-Erik Österberg i Sveriges Radio öppnat för att "göra det smakligare för non-profit företag". I USA har icke-vinstdrivande företag använts inom sjukvården under en längre tid och argumentet har varit att företag som inte maximerar vinsten lägger mer resurser i verksamheten. Det finns en del forskning och en bra sammanställning finns i  lärobok "The Economics of Health and Health Care" och de kan sammanfattas med:

• Lönerna är högre i non-profit
• Läkarna har större inflytande i non-profit
• Det finns inga skillnader i den ekonomiska effektiviteten mellan de två formerna

Den svenska debatten har främst handlat om hur stora vinster företagen gjort; genom upplägg med lån till modersbolagen har ägarna kunnat plocka ut vinsten skattefritt i diverse skatteparadis (vår finansminister har nu bett skatteverket utreda möjligheten att täppa till möjligheten att plocka ut vinster i skatteparadis).

Visst känns det fel när skattemedel plockas ut till skatteparadis men borde inte debatten fokusera på kvalitén inom vården? Tidigare sade sossarna att de tolererade vinstdriva företag inom den offentliga sfären men att de skulle kontrollerar. Nu verkar det som att kontrollen varit obefintligt och jag tycker det vore bättre att öka kontrollerna istället för att bestämma bolagsform. Jag tror inte att underlättande regler för icke-vinstdrivande företag är en universell lösning; exempelvis kan det som tidigare plockades ut i vinst, plockas ut i form av högre lön, tjänstebil, tjänstebostad etc.

/Thomas

Så funkar en nedskrivning av Grekiska skulder

Det har troligen inte undgått någon att det pratas om en frivillig nedskrivning av de grekiska skulderna med 50 procent. Men, hur fungerar egentligen denna nedskrivning i praktiken? Först måste vi reda ut hur en skuld fungerar. När en låntagare (i det här fallet Grekland) vill låna pengar ger de ut en så kallad obligation där de förbinder sig att någon gång i framtiden betala en viss summa (exempelvis 100 kr om ett år). Om jag inte skulle vilja ha någon ränta på mina pengar skulle jag vara villig att betala 100 kr för obligationen. Om jag skulle vara villig att betala 90 kr för den i dag skulle det motsvara en årsränta på ([100/90]-1) 11,1 procent. En del grekiska obligationer handlas i dag för 40 procent av värdet, vilket motsvarar en årsränta på ([100/40]-1) 150 procent. Räntan är hög eftersom det finns en oro att Grekland inte löser in sina obligationer och då blir obligationerna värdelösa. Förslaget är nu att de som har grekiska obligationer ska kunna byta in de grekiska obligationerna mot säkrare obligationer, fast till halva värdet (troligen obligationer som ges ut av europeiska centralbanken).

Men, om de grekiska obligationer i dag handlas för 40 procent av värdet så borde en inlösning till 50 procent av värdet ge en vinst på motsvarade 10 procentenheter? Ja, om du köpt en grekisk obligation till 40 procent av värdet så är du en vinnare. Men, en del banker i Europa sitter på stora innehav av grekiska obligationer som köptes innan krisen i Grekland uppdagades och dessa obligationer har använts som säkerhet för att låna pengar till banken. Att skriva ner obligationerna med 50 procent kan därför bli problematiskt för banker med stora innehav i grekiska obligationer. För att lindra effekten på bankerna kommer troligen en del pengar från den nystartade europeiska räddningsfonden (EFSF) att gå till utsatta fonder.